Minnesord över Sigvard Johansson

Sigvard var bördig från Hälleforsnäs och son till Gerda och Einar Johansson. Han utbildade sig till inredningsingenjör. 1966 gifte sig Sigvard med Inger, född Nilsson-Berzelius. Efter arbete på NK Inredningar i Nyköping och NC Industrier i Valdemarsvik etablerade han sig 1970 som ägare till en snickerifabrik i Brokind i Östergötland, dit också familjen flyttade.

Vi träffade Sigvard på 1970- respektive 1980-talet såväl i politiska som i affärssammanhang. Våra kontakter övergick snart i en djupare vänskap och ett umgänge familjevis. Vi har haft glädjen att på nära håll följa Sigvards mycket framgångsrika resa som entreprenör och egenföretagare inom snickeri-, restaurang-, hotell- och konferensbranschen.

1983 övertog Sigvard Ölands Värdshus i Köpingsvik, som blev ett välrenommerat sommaretablissemang. På vinterhalvåren öppnades värdshuset för flyktingverksamhet. Redan på 1970-talet hade familjen införskaffat ett sommarhus i Klinta. Vid åtskilliga tillfällen har våra familjer haft förmånen att få gästa Inger och Sigge i detta ”sommarparadis” där deras stora gästfrihet och frejdiga upptåg gladde oss alla.

1986 flyttade familjen till Kalmar. 1987 såldes verksamheten på Öland och Sigvard förvärvade Stufvenäs Gästgifveri i Söderåkra, som sedan dess har utvecklats och byggts ut i flera etapper. Stufvenäs är idag ett erkänt mycket starkt varumärke i branschen. Intresset för och omtanke om andra var unik och ärlig i allt vad Sigvard gjorde, oavsett om det gällde barn och barnbarn eller oss vänner. Hans person präglades av generositet i både ord, tanke och handling. De som mötte Sigvard slogs av hans kunskaper och kontaktnät i branschen, hans energi och driv och inte minst hans stora nyfikenhet och positiva intresse för sina medmänniskor. Sigvard gick i ”pension” för flera år sedan. Inte oväntat fortsatte han att engagera sig i utvecklingen av gästgiveriet. Han var ända fram till sin plötsliga bortgång ett ovärderligt stöd för barnen Helena och Magnus, som övertagit ansvaret för Sigvards livsverk, Stufvenäs. Hans förmåga att ta nya tag och aldrig ge upp prövades verkligen då vinkällaren på gästgiveriet 2007 länsades vid ett välplanerat inbrott.

Vi är både tacksamma och stolta över att ha haft Sigvard som god och nära vän. Alla kan minnas hans glada skratt, hans integritet, vänfasthet, hjälpsamhet och givmildhet och hans alltid positiva och värdiga syn på livet.

Så har en imponerande levnadsbana nått sitt slut. Vi är många som sörjer – en profil är borta. Tomrummet efter Sigvard går nästan att ta på och stämningen i bekantskapskretsen känns märkbart dämpad. Vi som är kvar får leva på våra minnen. Och just nu minns vi särskilt hedersmannen Sigvard Johansson.

Eric Rydén och Sven Lindgren med familjer