"Hade älskat att spela på arenor i huvudstäder"

Många kan peka ut Amsterdam, Paris och Moskva på en karta.

Låt samma personer berätta var Szombathely, Poprad och Miskolc ligger och de får det nog kämpigare. Den sistnämnda, plats för Sveriges EM-kvalmatch på fredag, är förvisso Ungerns fjärde största stad, men ingår knappast i var mans kartkunskap.

För Sveriges damlandslag är det vardag att bekanta sig med undanskymda europeiska städer. Medan herrlandslaget nästan uteslutande spelar sina kvalmatcher i stora städer, ofta huvudstäder, har damerna de senaste åren sparkat boll på platser som Varazdin (Kroatien), Liepaja (Lettland) och Orhei (Moldavien).

– Det blir oftast så i de här kvalen, man besöker olika ställen där man aldrig har varit tidigare. Samtidigt är det fantastiskt med allting som man får uppleva och se, det är ställen som man aldrig hade hamnat på annars, säger Juventusbacken Linda Sembrant.

Det handlar inte om någon uttalad strategi från de övergripande förbunden Fifa och Uefa. I stället är det upp till varje nationsförbund att planera sina hemmamatcher utifrån vissa ramar (max två timmars bilfärd till en internationell flygplats är en). Sveriges landslagschef Marika Domanski Lyfors kan inte svara för andra förbund, men säger så här om varför damlandskamper ofta spelas på mindre orter:

– Det har väl att göra med var man tycker att det finns fina arenor, och att det ska passa det publiksnitt som man har på sina matcher. Evenemangsmässigt vill man kanske också sprida det för att visa upp landslaget, säger Marika Domanski Lyfors.

– Nackdelen är resorna, både för vår publik och för oss själva, det är klart att det oftare är lättare att ta sig till stora städer. Men annars tycker jag att det har varit väldigt fina arenor vi har spelat på.

Sverige har en nationalarena, Gamla Ullevi i Göteborg, men Svenska fotbollförbundet (SvFF) vill också lägga ut en del landskamper på andra orter. I VM-kvalet senast mötte man exempelvis Ungern på Borås arena.

De svenska spelarna hade allra helst spelat på de största arenorna inför fullsatta läktare. Samtidigt måste de förhålla sig till den verklighet som råder.

– Jag lägger inte så stor vikt vid var vi spelar. Jag skulle bara vilja att det var en självklarhet att alla våra matcher såldes ut. Jag skulle vilja att vi skapar ett sådant intresse att var vi än spelar så säljer vi ut matcherna oavsett storlek på arenorna. Dit skulle jag vilja nå och det tror jag inte alls är en omöjlighet, säger Magdalena Eriksson.

Chelseabacken tror att det finns fördelar med att sprida sporten till människor i mindre orter, där det inte hålls internationella evenemang varje dag. Det kan ge en skjuts för utvecklingen av damfotbollen i länder som inte har kommit lika långt.

– Att de får uppleva sådana här matcher kommer att få deras sport att växa och det kommer att få fler flickor att vilja spela fotboll. Sakta, sakta kommer det att bli bättre.

Caroline Seger, lagkaptenen som har sett fler europeiska småorter än de flesta, är glad så länge planen håller bra standard.

– När man har spelat så länge som jag har så nöjer man sig, det här är ju min vardag. Om jag hade kommit till en plan som var katastrof så hade jag ju reagerat. Men standarden är fortfarande tillräckligt bra. Det är klart att jag hade älskat att spela på stora, fina arenor i huvudstäder. Men vad blir kontentan av det då? Att det blir 100 stycken på en arena som tar 50 000? säger Caroline Seger.