Burrata eller inte, pizzan smakade fantastiskt”

För ett tag sedan var jag i Malmö och besökte saluhallen de har där. Jag hade hört talas om de olika små restaurangerna som samsades under samma tak i ett över hundra år gammalt godsmagasin med rostbeklädd utsida, och stället infriade alla mina förväntningar. Kön ringlade lång utan för den hippa nudelbaren med asiatisk streetfood, och vi beställde Dan dan noodles som serverades med pinnar. Nu har jag inte smakat Dan dan noodles på plats i Kina, men jag är övertygad om att de smakade precis som de skulle. Jag bestämde mig för att experimentera fram en egen variant av smakerna så fort jag kom hem igen.

Vi bad om att få en portion uppdelad på två skålar för att orka äta oss igenom fler ställen. (Man är ju rutinerad.) Nästa stopp var pizzahaket i andra ändan saluhallen. Ryktet om deras pizza med burrata och brynt smör hade nått mig ända till Öland, men tji fick jag – burrata-osten som är en krämigare och lyxigare kusin till mozzarella var slut i hela Malmö.

”Det är helt klart en burrata-kris”, bekräftade killen på pizzerian med allvar i rösten, och berättade att desperata kunder erbjudit sig att åka till både Lund och Lomma för att handla egen burrata som pizzabagaren skulle kunna lägga på deras pizza. Jag valde en pizza med svamp istället, och lutade mig mot den vita kakelväggen och betraktade saluhallens övriga klientel medan jag väntade på att maten skulle bli klar.

En klar majoritet av besökarna i kön till mackbaren bredvid hade toppiga mössor inomhus, långa svepande rockar och upprullade byxben. (Fryser inte dagens ungdom om vristerna?) Jag tog en papparazzibild i smyg och skickade till mamma och skrev att syrran och jag hade det bra i Malmö, att maten var jättegod och att det var många hipsters i storstan. Mamma kontrade snabbt med att fråga; ”Vad är hipsters? Är de kriminiella?” Tvärtom, hade jag tänkt skriva, men fick lägga ner mobilen när min pizza med krispig botten räcktes över. Burrata eller inte, pizzan smakade fantastiskt, och det gjorde det italienska rödvinet också. För är man i en saluhall i en storstad dricker man vin till lunchen, det är sen gammalt.

Innan vi lämnade saluhallen hann vi även smaka på skimrande chokladpraliner och semmelglass, och när jag satt på tåget hem igen morgonen därpå var jag uppfylld av nya idéer och började skriva en inköpslista. Jag åkte till min lokala matbutik och hittade allting utom salladslök. Men gissa vad som fanns istället? Burrata.